starchildgodofmusic

Välkommen till mitt första blogg-inlägg! Valde att skriva lite om melodifestivalen eftersom ämnet är ju ganska aktuellt och den första deltävlingen avslutades igår.

Så var det då dags igen!

Hela paketet har anlänt till härliga, goa Göteborg!

Med Petra Mede som programledare, jag och min kompis Ekki kan vi kalla honom, var skeptiska till henne eftersom ingen av oss tycker hon ä något vidare rolig.

I rest my case. Det var inget fel på henne igår alls. Varken bu eller bä.

Nu till de tävlande. Man kan tycka mycket om mycket och jag är väl inte ensam i detta landet om åsikter om detta spektakel.

Resultatet såg ut som följer:

Till globen: Alcazar och Emilia.

Till andra chansen: Caroline Af Ugglas och Scotts.


Snälla, snälla, snälla hur tänkte vi här?
När en Janis Joplin kopia som också för tankarna till en kvinnlig Ozzy Osbourne står ensam på en scen och viftar med armarna och uppmanar att snälla snälla snälla....ville jag bara stänga av och kasta ut tv:n genom fönstret.

Uppenbarligen fanns det personer som lyssnade till hennes vädjan att snälla snälla rösta. Eftersom hon kom till andra chansen. Björkman borde inte ha ägnat den här låten dessa 3 vidriga och outhärdliga minuter.

vad kände folk? Lycka? Längtan? Sorg? Kärlek? Det enda jag kände var huvudvärken som sakta klev in.

Förlåt alla som älskade detta, men snälla snälla snälla....

Scotts? Var bättre i dansbandskampen, hade en dålig låt här men kom med till andra chansen. Okej. Kommer långt på sin popularitet.

Alcazar? Dessa 2000-talets ikoner för melodifestivalen. Direkt till Globen. Visst, helt okej. De hade enligt mig kvällens bästa låt. Inte bra, men den var bäst. Ni förstår då klassen på startfältet.

Emilia? Hade en hit med big big girl in a big big world på 90-talet. Har inte gjort mycket väsen av sig sen dess. Läste något reportage om henne att hon varit utomlands och jobbat en del dessa år, med musik. Det tror jag på.

Men den här låten kommer hon inte komma upp i samma klass som för över 10 år sedan. Ledsen. Men hon är fortfarande lika söt!

Nog om det. Ny vecka snart, nya låtar att hata och älska.






Fick en dvd utbränd av en kollega på jobbet.
DIRE STRAITS  - Live alchemy 1983.

Det var ett hopp att gå från att kolla på den till den här spinkiga skrikiga ugglas....snälla snälla snälla.

Satt och rös över hela kroppen när Mark Knopfler börjar spela på introt till Romeo and Juliet. En av världens bästa låtar jag någonsin hört!

Tog en promenad förut och i min mp3 fick jag höra vandraren (passande?) med Nordman.
Jag och min granne Bert, kan vi kalla honom lyssnade sönder den när den kom. Vilka minnen det väckte. Vilket också fick mig att tänka på vi lyssnade sönder Ace of Base- Happy nation när den kom 1993.

Vi var övertygade om att de sjöng happy näächa (vilket det ju typ låter som) medans våra föräldrar envisades med nation.
Så fel man kan ha. Inte lätt att vara barn. Tur man blir klokare med åren.

DAGENS LÅT:
                                     Vandraren - Nordm